Höra är inte samma som att lyssna

Tänk dig ett vardagsrum fyllt med vuxna. I mitten av rummet står en medelålders kvinna och bedriver  monolog, runt kvinnan står ytterligare ett dussin vuxna i olika åldrar och lyssnar på kvinnan. De vuxna nickar och muttrar ibland ord som, “ Okej” eller “ Mmm ja” för att visa att de är intresserade. Detta scenariot inträffade förra helgen då jag och min familj befann oss på en glöggfest. De vuxna satt och diskuterade allt mellan himmel och jord, medan vi barn spelade sällskapsspel. Efter en stund beslutatde jag mig för att medverka i samtalet som de vuxna ägnade sig åt och därför frågade jag en av dem vad de pratade om. Till svar fick jag ett osäkert “ Jag vet inte, ska vi gå och ta lite mer julmust?” Varför låtsas vi vara intresserade i samtal, när vi i själva verket inte är det?

Det finns två typer av sätt att visa bekräftelse, det uppriktiga och det falska där du kommenterar och bekräftar utan att egentligen lyssna. Till exempel, om du lyssnar på något som verkligen intresserar dig, då visar du bekräftelse för den personen som talar genom exempelvis nickningar eller ord som “ ja” eller “okej, jag förstår”. Medan den andra sorten av bekräftelse använder du exempelvis i skolan när du låtsas vara intresserad av något, när du egentligen bara vill gå hem, sova eller rita.

Hur ser en skillnad på de som lyssnar aktivt respektive passivt? Varför säger inte de som lyssnar inte till den som talar, att det inte är intressant? Av artighetsskäl? Men är det inte mer oartigt att låtsas att vara intresserad?

För att få en god dialog är det viktigt att förstå vad en dialog är och att det är skillnad på en monolog och en dialog. En måste förstå att en bra diskussion är när en både talar och lyssnar och inte enbart pratar stup i kvarten, och gör rum för båda att tala.

Det finns en förening som heter “Lyssnare utan gränser” där personer “delar tid”. Det innebär att en får prata om vad hen vill, medan den andra lyssnar och ställer frågor. Sedan byter parterna roller med varandra. Talaren har ett ansvar att engagera lyssnaren i hens dialog, liksom lyssnaren att vara lyhörd. Jag tycker att föreningen har ett viktigt syfte och därmed bör utvecklas så att fler personer känner till den. Väldigt många i vårt samhälle har behov av att prata, därför tror jag att denna samtalsmetod kan hjälpa väldigt många människor. Det som är viktigt är att den som lyssnar förstår att “höra inte är samma sak som att lyssna”.

Nu i efterhand har jag ställt mig frågan om alla de krig som har utspelats i historien hade kunnat lösas med diskussioner. Jag förstår att alla konflikter inte kan lösas med samtal, men jag vet att vissa krig hade kunnat undvikas och att vissa konflikter kunde kortats ner. När en konflikt uppstår brukar ledarna träffas och prata, det ska föreställa en dialog. Båda parterna är oftast redan så inställda på att de har rätt, så de lyssnar inte på den andra personen, möjligtvis hör de. De är inte tillräckligt generösa för att ge varandra tid att tala och ännu mindre att lyssna.  

Att ställa frågor och motfrågor är viktigt när man driver en diskussion, det är så du visar ditt intresse för den som talar. Därför vill jag uppmuntra dig, att nästa gång som du lyssnar på något intressant, ställ frågor och funderingar till den som talar för att visa att du är engagerad i ämnet hen tar upp.

I grund och botten tror jag att hela problemet grundar sig i att vi människor inte vill dela med oss av vår tid. Jag har själv i flera situationer exempelvis valt att se en film istället för att ringa till just den kompis som har ett stort prov. Anledning, för att jag inte har lust med det, eller på grund av ren lathet. Liknande scenario ställs jag inför varje dag och det gör ni troligtvis också, det är mänskligt.

Jag är, enligt mina kompisar, en väldigt snäll och omtänksam person som ofta sätter andra framför mig själv. Men ändå hamnar jag i situationer där jag väljer materiella saker framför att prata med kompisar som jag vet har haft det svårt. Detta är en sak jag måste bli bättre på. Vi måste bli mer generösa med vår tid. Vi måste förbättra vårt tålamod så att vi kan lyssna på andra och träna på att lyfta upp andra över oss själv.

Det finns ett flertal artister som försöker berätta att vi människor behöver förbättra oss i deras låttexter, som exempelvis Timbuktu i sin text “Alla vill till himmelen”.  I låttexten står det i refrängen “man vill kamma in vinningen, men sår inga frö. Man vill ha sin bit av kakan man vill äta den me’, folk vill ta tillbaka men vägrar att ge”. Denna låttext tycker jag symbolisera det budskap jag vill framhäva. Vi människor är i grund och botten giriga och vill inte dela med oss, vi vill ha, men inte ge och samma sak gäller tid. Vi vill prata, men inte lyssna, vi vill få tid att hålla en monolog, men vi vill inte ge.

Avslutningsvis, det är okej att säga att en är för trött för att höra farfar prata om sin barndom eller sitt syskon berätta om sin skoldag. Jag tycker att alla har rätt till att säg exempelvis “ Kan du berätta klart senare jag måste bara vila lite, men jag vill gärna höra klart sen”. Jag uppmanar alla lärare, mammor, faddrar, kompisar, syskon och skolkamrater att ta er tid för varandra. Bli mer generösa med den tid en har och välj att skänka bort den genom att lyssna på andra.

Av: Frida Martinsdotter, 9c

2 reaktioner på ”Höra är inte samma som att lyssna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.