En röd plastmugg senare

Av Siri Bostedt, 9b

De ögonen bränner in i mig, de ber om förlåtelse och nåd men ändå ser jag ingen ånger i dem. Du försöker desperat få mig att tro att det var alkoholen som gjort dig så, men jag vet mycket väl att detta samtalet endast sker för att du vill rädda ditt egna skinn. Jag var klar nog i huvudet för att veta vad som skett, och det var du också.

 

Jag behövde komma bort därifrån, behövde hitta någon som kunde köra. Jag kollade desperat omkring i rummet fullt med dansande kroppar och dunkande musik. Hasande omkring i huset letade jag efter någon som verkade nykter nog då jag helt plötsligt kände en hand på min axel. “Vill du ha skjuts hem, jag vet att allt inte gick helt smidigt mellan dig och Liam. Det kommer att lösa sig.” sa Adam, Liams kompis.

“Denna gången kommer inget lösa sig, det funkar inte.” var det enda han fick som svar.

 

Förmodligen så var det han som hade bett dig att göra detta som revenge för att jag hade lämnat honom, boys will be boys som de alltid säger. Jag vet hur manipulerande och sjuk han var eftersom jag spenderat mycket tid med honom, men jag trodde du var bättre än så.

 

Min adress hade jag gett till Adam och vår färd började långsamt. Resan skulle ta 20 minuter inte mer eller mindre, men i stunden så var tid inte något jag höll koll på.

Vi hade en lång konversation över det som hänt och du nickade snällt och höll med om allt. Jag såg dig som en “räddare i nöden”. Synd att det bara var en lek för dig.

Bilen skumpade till och jag kollade snabbt ut ur fönstret, träd, flera träd. Grönklädda stammar som sträckte sig lång upp i det stjärnklädda himlavalvet.

Hur lång tid hade detta egentligen tagit, för lång var jag helt säker på. Panikslaget kollade jag på honom och han log det obehagliga leendet som etsat sig fast i mitt minne. Min hand trevade mot min ficka och såklart var inte telefonen nedstoppad, den låg förmodligen kvar i den nedsmutsade festlokalen.

“Det är lugnt, du behöver inte vara rädd.” sa han.

Jag hörde tydligt hur tomma orden var, men jag kunde inget annat göra än att sitta tyst och tiga.

 

Hoppas du är stolt nu när du lyft dig i kompisarnas ögon, nu när du har blivit “coolare” och visat att dina bröder går före allt. Kom bara ihåg vad du gjort för dem när de sen lämnar dig, när ni går skilda vägar i livet. Då finns dina handlingar kvar och de kan inte bli ogjorda.

 

Jag visste att jag varit här innan med Liam en sommar och sovit i några dagar, men det var mer vårdat då, det hade blivit mer slitet med tiden och färgen på huset hade börjat flagna. Han tryckte in mig i stugans sovrum och hur mycket jag än stretade emot så var han alltid starkare. Mina slag och sparkar rubbade honom inte. Jag skrek i början och bad honom att sluta, men han var som en robot som stängde ute allt som sades. En robot helt utan känslor och samvete, bara en tom blank blick.

Rummet som tidigare varit stort började snabbt krympa, min kropp klämdes ihop i den lilla lådan som då var det enda som fanns kvar. Jag vändes ut och in och vätska rann ner för kinderna, var det tårar eller blod? Med den lilla kraft jag hade i min taniga kropp försökte jag trycka tillbaka allt som slöt sig runt mig, ta min därifrån för jag ville inte, jag ville aldrig.

Giftet som jag druckit från den röda plastmuggen må ha berusat mig, men i detta ögonblick jag ville glömma som mest var mina sinnen som klarast.

 

Så nu står vi här, jag och du. Du ber om förlåtelse efter att ha förstört mig och alla mina relationer. Så tyvärr är förlåtelse något du aldrig kommer få. Jag kommer varje dag vara jagad av det minne du gett mig, och jag kommer se till att du också kommer vara det. Inte bara förföljd, utan jagad.

Jag kommer aldrig försvinna, jag kommer finnas kvar för att påminna, för alltid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.